2014-10-27
01:36:53

Perfect for me

Jag har insett att det är de små sakerna i livet som betyder något, jag har den perfekta killen i mitt liv. Albin som jag älskar mest utav allt. De dagarna som han är ledig och jag får chansen att somna i hans famn är lycka. En så liten sak som att få somna tätt intill personen man älskar betyder mycket. De dagarna jag vaknar upp och har kroppen på min sida, att inte ständigt behöva känna mig stel, svag, och ha värk här och där är också lycka även om det inte sker så ofta. Jag rent av älskar dagar då allting bara känns perfekt, de dagarna som allt bara flyter på och man känner att allt är bra. Hakuna matata inga bekymmer. Förr såg jag inte fram emot speciellt mycket, men nu finns det mer saker jag ser fram emot, jag ser fram emot att ta studenten (även om det är långt kvar) för även linjen jag går nu känns riktigt bra. Jag ser fram emot att vi snart får vårt eget kryp-in och jag är också enormt tacksam över familj och vänner jag har runtomkring mig även om jag inte är så bra på att visa det. Det där med att uttrycka känslor är inte alltid så lätt, även att vara positiv och lära sig att släppa saker samt blicka framåt är också svårt, men man lär sig med tiden och jag ser själv att jag har förändrats enormt gällande sådana saker. 
2013-06-10
02:10:00

You are your own worst enemy

Jag har haft många sömnlösa nätter då tankarna tagit över. Livet är den största tanken av alla, framtiden och vad jag vill göra med mitt liv. jag har känt mig stressad över skolan, över att göra om det stora valet ännu en gång. Jag har valt att gå restaurang och livsmedel och hoppas att jag gjort rätt väl den här gången. Jag är sjukt taggad på att börja i en ny stad och få lära känna nytt folk men samtidigt är jag så himla rädd för att inte trivas eller att få gå i skolan och vara ensam ett år till, nej tre år till. Jag gör som jag alltid gör, jag försöker tänka positivt, gömmer mina känslor långt inom mig och intalar mig själv saker som får mig att må bättre för stunden.
 
Igår slog det mig att jag kanske inte mår så bra som jag försöker intala mig själv, jag har ont i kroppen och jag har inte sovit en hel natt utan att vakna upp flera gånger på hur länge som helst. Jag har trott att de berott på att jag varit stressad över skolan och varit orolig över små saker, men nu börjar jag fundera på om det är större saker, känslor som får mig att må som jag mår, funderar på om jag kan ha en lätt ångest över en del familjeproblem som jag inte fått pratat ut med någon om. Jag försöker inte få er att tycka synd om mig, jag känner bara att jag måste få skriva av mig. 
 
Jag har lärt känna mig själv rätt bra och jobbat med mig själv, med mitt självförtroende, lärt mig vilka sorters människor jag vill ha och behöver ha kvar i mitt liv. Men det knepigaste av allt är mitt humör som jag absolut inte förstår mig på, när jag blir arg så kan jag känna att jag bara vill slå till någon/något så hårt att jag inte ens bryr om smärtan, men istället när jag är riktigt arg eller besviken så rinner bara tårarna, och jag kan inte göra någonting alls för att stoppa det, ibland har jag inte ens någon anledning till att gråta men ändå så finns tårarna där.
 
Trots det jag skrivit här ovan så känner jag att jag mår bra, Jag omges med personer som bryr sig om mig, har fina vänner och har en helt galen men underbar familj, det är bara på nätterna som jag fastnar i mina egna tankar, jag övertänker situationer och gör om dom i huvudet. Men jag tänker fortsätta att tänka positivt och nån vacker dag kommer jag nå toppen! varenda litet val eller misstag jag gjort i livet har format mig som person.
 
Avslutar detta underliga inlägg med att alla negativa personer i denna värld som försöker få folk att må dåligt,
ni förtjänar bara ett stort tack, för allt det dåliga man få gå igenom gör en bara starkare,
tillslut lär man sig att inte ta åt sig alls. 
2011-08-01
00:22:07

11 månader inte långt ifrån ett år nu.

Vet ni vad det bästa med vänner är? att dom accepterar en för den man är. Är man nere muntrar dom upp en, går det inte att muntra upp en så finns dom där för dig ändå. bara finns liksom. Inte många som vet om att jag va deprimerad i ungefär ett halv år från slutet av agusti till typ början av mars. Ni vet ju att jag var tvungen att avliva min bästa vän, Min hund för 11 månader sen. Och jag har inte orkat dra upp det så det är väldigt få personer som vet om det här. Till o med mina närmsta vänner fick veta innan jag ens snackade med mamma. Jag skrev ett 13 sms långt sms till mamma och förklarade precis allting eftersom jag återigen inte klarade av att ta upp det, när jag skrev smset grät jag till och med. Under min depperiod tappade  jag mitt hopp helt om allt och ingenting. Men vet ni vad som fick mig att orka med dom långa skoldagarna och dagarna överhuvudtaget? Jo mina vännner. Jag har säkert inte tackat dom för att dom fanns där för mig så nu gör jag det. Vet också att det finns fler som känt precis som jag och finns folk som känner så än. Om nån som känner så läser det här så säger jag bara att hoppet kommer komma tillbaka! Och såna som håller på och kränker och trycker ner andra för att dom själva inte har nån självkänsla alls, ta inte åt er tacka dom senare för det är just sånt som gör dig starkare. Jag kan säga själv att jag inte tyckte om mitt utseende eftersom folk sa till mig att jag var ful. Klart att jag också har tagit åt mig en gång i tiden. Men alla är vackra på sina sätt, så lär dig att acceptera hur du ser ut. Eftersom det finns alltid nån som kommer gilla just dig. Just pågrund av att folk har tryckt ner mig med åren och drivit med mig så har jag ingen aning om vad jag ska säga ifall nån säger att jag är snygg/söt/vacker, jag borde ju säga tack för det är ju det man brukar göra men jag vill inte låta självgod för mitt självförtroende är långt ifrån toppen. Så ifall nån orkar läsa detta och roar sig med att trycka ner folk kolla dig själv i spegeln först. Ser du så mycket bättre ut själv? Kände bara att jag var tvungen att skriva av mig lite.